C –vitamin

Av alla funktioner som vitamin C har är stärkandet av immunförsvaret och ökat motstånd mot förkylningar, influensa, infektioner och cancer de viktigaste.

Infektionsförsvaret behöver vitamin C för flera viktiga funktioner:

¤ Det dödar virus och stoppar förökning av patogena bakterier men dödar dem inte.

¤ Det stimulerar produktionen av vita blodkroppar och antikroppar.

   Vitamin C har en aktiverande verkan på de vita blodkropparna.

¤ Det gör bakterietoxinerna vattenlösliga så att de kan avlägsnas ur kroppen via urinen.

Vidare bör nämnas att C – vitamin:

¤ gynnar upptag av mineral såväl från tarm som från blod och förefaller i vissa sammanhang                      

   behöva närvara när dessa intracellulärt skall komma till användning. Detta gäller i synnerhet

   kalcium och järn.

¤ avlägsnar tungmetaller ur kroppen

¤ aktiverar folsyra

¤ fungerar som naturlig antihistamin

¤ bibehåller ett friskt fortplantningsystem

¤ spelar en avgörande roll vid reglering av blodets kolesterolhalt. Kolesterolet är ett                                                  

 livsnödvändigt ämne som tillverkas i lever och tarmvägg i betydligt större mängder än vad

 man får via födan, även om man äter en kost rik på animaliskt fett. Kolesterol används för

 uppbyggnad av cellmembran, hormoner, vitamin D  samt för kroppens interna transport av

 fettsyror.

¤ motarbetar oxidering av LDL – kolesterolet och plackbildning i artärerna. Vitamin C gynnar

   HDL – kolesterolet.

¤ medverkar till syresättning av blodkärlen

¤ är milt vattendrivande

¤ är en viktig antioxidant

¤ skyddar ögonlinsen mot utvecklande av katarakt

¤ hindrar oxidering av vitamin A och E och skyddar lagrat fett från oxidering

¤ motverkar för tidigt åldrande

¤ befrämjar hälsa i ben, tänder och organ

¤ stärker effekten av  antibiotika

¤ sänker förhöjda kopparnivåer

¤ ökar kroppens möjligheter att handskas med fysisk och psykisk stress. Vitamin C används

  av binjurarna för att bilda hormoner

¤ vitamin C hjälper till vid leverns avgiftning och kan därmed minska skador orsakade av

   läkemedel utan att hindra läkemedlets verkan.

    Ökad risk för att utveckla vitamin C – brist

Rökare, äldre, diabetiker, människor med mag – och tarmsår, kroniskt psykiskt sjuka patienter och hårt tränande idrottsmän befinner sig i risksonen.

Vid kirurgiska ingrepp, trauma, alkoholmissbruk, yrkesmässig eller annan exponering av toxiska ämnen samt vid fysisk och psykisk stress ökar risken, liksom vid intag av p – piller, acetylsalicylsyra, antibiotika, antiinflammatoriska läkemedel, kortison och barbituranter.

Ur boken Friskare liv med rätt kost + vitaminer och mineral av Peter Wilhelmsson

Två amerikanska läkare, Robert Cathcart och Hugh Riordan, har tagit vid där Linus Pauling slutade sitt arbete. Det är att använda och utveckla fler behandlingar där C – vitaminet är den avgörande faktorn. Men Robert Cathcart är noga med att betona att det faktiskt är två andra pionjärer som också borde dela äran med Linus Pauling.

Fred Klenner botade polio redan 1949 med C –vitamin och Irwin Stone var den som påverkade Pauling att intressera sig för C – vitaminet.

Det var också Pauling tillsammans med Matthias Rath ( se 2000 Talets vetenskap 2/99) som kom att kartlägga C – vitaminets enorma betydelse för oss:

Vitamin C har flera viktiga funktioner. Det behövs för att syntetisera det ”klister”  (mukopolysackarider) som omger  våra celler och gör att de hänger samman.

I detta sammanhang är vitamin C vitalt för vävnadernas integritet och för att hindra invadering av främmande organismer och cancerceller.

Vitamin C är den kraftfullaste antioxidanten som vi har normalt. Den förhindrar syre och fria radikaler från att skada celler och vävnader. Den kan också återställa andra antioxidanter, speciellt den fettlösliga vitamin E och den vattenlösliga glutation och därmed möjliggöra att de kan återanvändas i cykliska förlopp. Den skyddar också flera av B - vitaminerna från att

förstöras av oxidering. Som sådan skulle man kunna kalla vitamin C för kungen av antioxidanter.

Med utgångspunkt från detta samband och det faktum att vi är ett av ytterst få däggdjur (människan, marsvinet och en flygande hund saknar gener för att själva syntetisera             

C – vitamin ur glukos) som inte själva kan tillverka det C – vitamin vi behöver, har både Cathcart och Riordan gått vidare och gett C – vitaminer i mycket höga doser vid mängder av olika sjukdomstillstånd. Man har helt enkelt utgått från att vi behöver ha en viss mängd

C – vitamin i blodet för att vara vid hälsa – dvs förhindra uppkomsten av skadliga fria radikaler.

Cathcart har exempelvis från att ha först hävt egna besvärliga förkylningar med doser på 12g/15 minuter, sett att C – vitamin verkar också mot bistick, ormbett och spindelbett.

Det är också användbart vid avvänjning från morfin och heroin. Vid så höga doser  som det här rör sig om  kan det uppstå magproblem, oftast diaréer, men det kan kringgås genom att behandla intravenöst.

Riordan har använt sig av intravenöst C- vitamin mot cancer, som han har använt både i förebyggande syfte och vid behandling. Han beskrev flera fallstudier där han i cancer nått ”mirakulösa” resultat.

Varför föreskrivs och används inte C – vitamin i större skala i medicinska sammanhang?

Robert Cathcart har själv svaret på den frågan: Sedan hans forskning och upplysningsverksamhet om C – vitaminets betydelse nått en större publik, ringde han en dag upp ett av de stora läkemedelsföretagen och undrade  om de kände till hans resultat.

-          Jo, det gör vi.

-          Har det påverkat er försäljning av C – vitamin?

-          Jo, det har det.

-          Hur skulle det vara om jag fick lite forskningsmedel från er för mina fortsatta studier? Undrade Cathcart.

-          Absolut inte, våra vinster går uteslutande till forskning på syntetiserade läkemedel (De går att patentera). Den enda orsaken att vi säljer C – vitamin, är att gjorde inte vi det så skulle någon annan göra det.

                                                                                    Ur  2000 – Talets Vetenskap nr 4/99